I’m stepping through the door
And I’m floating in the most peculiar way
And the stars look very different today
David Bowie fyller 60 år i dag och det är bäst att jag erkänner med en gång: Jag har aldrig varit något stort Bowie-fan. Men en av den svenska bloggosfärens stora mästare har visat vad som krävs vid ett tillfälle som detta.

Det är dags att släppa bloggen.

Jag skriver släppa. Inte lägga av. Inte ta en paus. Något av de två alternativen måste det ju bli, men jag vet ännu inte vilket. Även det man tror är ett avlsut kan efter ett tag visa sig vara ett uppehåll. Det har vi ju sett flera exempel på.

Eftersom SvD precis kört en serie om ateismen, där somliga hävdar att allt som har med religion att göra ska hållas borta från det offentliga rummet, känns det ovanligt passande att som enda förklaring till detta beslut citera Predikaren (3:1-8):

Allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen: en tid för födelse, en tid för död, en tid att plantera, en tid att rycka upp, en tid att dräpa, en tid att läka, en tid att riva ner, en tid att bygga upp, en tid att gråta, en tid att le, en tid att sörja, en tid att dansaen tid att kasta stenar, en tid att samla stenar, en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag, en tid att skaffa, en tid att mista, en tid att spara, en tid att kasta, en tid att riva sönder, en tid att sy ihop, en tid att tiga, en tid att tala, en tid att älska, en tid att hata, en tid för krig, en tid för fred