Håller inte med Hans Bergström om att det var fp:s sakpolitik som räddade partiet undan fiasko i valet, sedan dataintrångsskandalen exploderade.

Det mesta talar för att folkpartiets tydliga hållning i frågor som skola, brott och medborgarskap bidrog till att partiet inte drabbades ännu hårdare av affären med dataintrånget.

Om det vore så att ständiga upprepningar om språktest och valaffischer med buggningsbudskap gav framgång borde partiet rimligen ha legat kvar i närheten av de opinionsnivåer man hade i valet 2002, dvs 13,3 procent. Men ju mer ”spinn” partiet ordnade, desto snabbare tycktes man sjunka tillbaka under 10-procentsnivån.

Hans Bergström har helt rätt i att det inte är någon framgångsväg att återvända till ”snällismen”. Men inte heller betonglinjen fungerar. Som jag sa i en tv-diskussion för några veckor sedan: 2002 gick fp till val under parollen ”Att ställa krav är att bry sig”. Det ledde till framgång. Problemet för partiet under mitten av 90-talet var att man bara brydde sig, problemet under mitten av 00-talet att man bara ställde krav.

Moderaterna skyller gärna katastrofvalet 2002 på valstugereportaget, men alla som studerat siffrorna vet att detta enbart förklarar en liten del av förlusten. Likadant är det med fp och dataskandalen 2006.