Haja

En blogg med fokus på svensk politik

Kategori: Uncategorized (Sida 1 av 7)

Allt har sin tid

I’m stepping through the door
And I’m floating in the most peculiar way
And the stars look very different today
David Bowie fyller 60 år i dag och det är bäst att jag erkänner med en gång: Jag har aldrig varit något stort Bowie-fan. Men en av den svenska bloggosfärens stora mästare har visat vad som krävs vid ett tillfälle som detta.

Det är dags att släppa bloggen.

Jag skriver släppa. Inte lägga av. Inte ta en paus. Något av de två alternativen måste det ju bli, men jag vet ännu inte vilket. Även det man tror är ett avlsut kan efter ett tag visa sig vara ett uppehåll. Det har vi ju sett flera exempel på.

Eftersom SvD precis kört en serie om ateismen, där somliga hävdar att allt som har med religion att göra ska hållas borta från det offentliga rummet, känns det ovanligt passande att som enda förklaring till detta beslut citera Predikaren (3:1-8):

Allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen: en tid för födelse, en tid för död, en tid att plantera, en tid att rycka upp, en tid att dräpa, en tid att läka, en tid att riva ner, en tid att bygga upp, en tid att gråta, en tid att le, en tid att sörja, en tid att dansaen tid att kasta stenar, en tid att samla stenar, en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag, en tid att skaffa, en tid att mista, en tid att spara, en tid att kasta, en tid att riva sönder, en tid att sy ihop, en tid att tiga, en tid att tala, en tid att älska, en tid att hata, en tid för krig, en tid för fred

Tolv månader

Ett år har förflutit, ett nytt står för dörren. Inte för att det råder någon brist på årssammanfattningar, men här kommer min, med fokus på inrikes händelser. Gott nytt år!

Januari
Det sägs att nyheter numera färdas snabbt. Men det var först i början av detta år som Jyllands-Postens Muhammedkarikatyrer orsakade kris – trots att de publicerades redan i september 2005. Hamas valseger i Palestina blev den utlösande faktorn, som här hemma resulterade i en infekterad debatt, en nedsläckt hemsida och att Laila Freivalds för andra gången avgick som minister.

Februari
De som sa att valrörelsen skulle bli den smutsigaste i mannaminne fick vatten på sin kvarn sedan det visat sig att Mats Lindström skickat förtalsmejl från själva s-högkvarteret. Länge ledde sossarna skandalligan överlägset, men fp jämnade ut matchen med valrörelsens riktiga praktskandal, som krävde en partisekreterarskalp. Mot alla odds lyckades Lars Leijonborg hålla armlängds avstånd till det inträffade och inför valet 2010 lär utbildningsministern alltjämt vara den partiledare i Sverige som suttit längst på sin post.

Mars
Alla pustar ut sedan KU i sin tsunamigranskning lyckats enas i skarp kritik mot sex statsråd – inklusive statsministern. Sedan händer absolut ingenting! Att de till slut blev eniga över partigränserna berodde enbart på att Laila Freivalds föll på en annan fråga och därmed var ute ur leken. Tidigare har Göran Persson avfärdat KU som en av dessa ”förkortningar” och visat var skåpet ska stå. Ansvarsutkrävande är alltjämt ett ord i svenskan som vi inte riktigt vet vad det betyder.

April
JämO skämtade inte när han menade att Sverige borde bojkotta fotbolls-VM eftersom prostitution är laglig i Tyskland. Debatten flammade upp, men det vi minns så här efteråt är bara hur domaren hånflinade när Teddy Lucic visades ut i åttåndelsfinalen. Att Sverige inte hade en chans i själva matchen mot Tyskland är något vi hellre glömmer. Då tänker jag hellre på Jörgen Jönsson som trefaldig hockeymästare: OS, VM, SM.

Maj
Det tog inte lång stund efter tillslaget mot The Pirate Bay innan fildelningssajten var igång igen. Ett av många tydliga tecken på att gamla metoder inte biter på ny teknik. 2006 var året då även gamla rävar fick upp ögonen för det nya som händer på medieområdet. Nya tider ger oss nya vanor, men en sak tenderar att gälla för evigt: Det finns alltid vissa som tycker det var bättre förr.

Juni
SCB:s stora majmätning presenterades förvirrande nog i juni och konstaterade att det var dött lopp mellan de två blocken. Stämningsläget var sådant att borgerliga sympatisörer började förlora hoppet – sossarnas ökända valmaskin hade ju ännu inte lagt in högsta växeln – medan vänstersidan såg mer ljust på tillvaron (av precis samma anledning). Men senare, under Almedalsveckan, är det alliansen som smäller till med en uppgörelse om fastighetsskatten. Man lyckas även prata ihop sig, i alla fall hjälplligt, om energin och familjepolitiken. När de första augustimätningarna sedan dyker upp är det alliansen som går ut i valspurten med råg i ryggen.

Juli
Turerna kring trängselskatten visade upp det politiska spelet från sin allra sämsta sida. Efter ett försök på löjligt korta sju månader hålls inte en utan femton folkomröstningar med löjligt manipulerade valsedlar och resultatet blir som förväntat: alla utropar sig till segrare.

Augusti
Dags att valspurta. Göran Persson och Marita Ulvskog lyckas med konststycket att presentera ett valmanifest där den stora nyheten blir att man inte ägnar jobben någon uppmärksamhet.

September
Maktsiftet är ett faktum och Fredrik Reinfeldt använder ordet ”historiskt” för femtielfte gången. Men visst, han har en poäng. Det råder högkonjunktur, borgerligheten är enad och det nya arbetarpartiet slår väljarrekord. Det gör även det gamla arbetarpartiet – fast åt andra hållet – och Göran Persson meddelar sin avgång. Efter en höst av ideliga spekulationer kan man konstatera att Margot Wallström håller fast vid sitt länge uttalade nej. Carin Jämtin hårdlanseras av bland andra Aftonbladet, men överraskar genom att hålla löftet att lämna riksdagen. Mona Sahlin förbereder sig nu för att befästa sin ställning som svensk politiks riktiga comeback-kid.

Oktober
Jyllands-Posten hamnar återigen i fokus när tidingen är först med att avslöja att Carl Bildt blir ny utrikesminister. På pappret såg det ut som om Fredrik Reinfeldt på ett genialiskt sätt hade satt ihop en regering. Men så blev det ju inte. Maria Borelius hann vara minister i åtta dagar, förtroendet för regeringen sjönk i takt med att Radiotjänst plötsligt håvade in rekordintäkter och samma dag som budgeten presenterades avgick även Ceclia Stegö Chilò som kulturminister.

November
A-kassan, a-kassan, a-kassan. Protesterna var högljudda, men beslutet gick igenom. Ingetdera förvånar. Att klaga på vädret hör det grå och tråkiga november till, men nu tar klimatfrågorna över. Efter att ha ägnat sommaren åt kampanjen för sänkt bensinskatt ägnar Aftonbladet Expressen höstkampanjen åt växthuseffekten.*

December
Mot slutet av året händer något ytterst ovanligt. Nej, jag tänker inte på att en svensk går på rymdpromenad, utan på att hela två repliker på ett inlägg syns på DN Debatt. Sedan fortsätter diskussionen på SvD Brännpunkt. I stormens öga står JK Göran Lambertz och debatten om tilltron till rättsväsendet. Själv kommer jag dock minnas 2006 som året då fler och fler började oroa sig för den personliga integritetens ställning.

*Uppdatering: Som Erik påpekar i kommentarerna var det Expressen som körde bensinpriskampanj i somras. Jag blandade ihop den med Aftonbladets kampanj på samma tema – förra sommaren!

God Jul!

För ett år sedan skrev alla om Migrationsverkets champagnekalas. Tidigare samma höst hade kampanjen flytkingamnesti resulterat i att ett stort antal – men inte alla – gömda flyktingar äntligen fick en fristad i Sverige.

Men motståndet var hårt. Hur det blir i framtiden, med en ny regering, vet vi inte, men jag är dessvärre inte särskilt hoppfull. Att Marie Hessle har fått sitta kvar som utredare om de apatiska barnen är väl ett tecken på det.

Missa inte Gellert Tamas uttömande reportage (del I, del II). När man har läst dem kan man titta in hos MFO.

Återstår då bara en sak i inlägget: Att önska alla läsare en riktigt god jul!

Kvotering inte tillåtet

Kvotering är fel. Högsta domstolen har sagt sitt. Uppsala universitet gjorde fel som satte av 10 procent av juristplatserna till studerande ”med båda föräldrarna födda utomlands”.

Domen var viktig av tre skäl:
1. Människor ska inte diskrimineras på grund av sin etnicitet.
2. Kvotering är en synnerligen dålig metod att bekämpa orättvisor.
3. Det går att få rätt, även när man slåss mot staten i form av justitiekanslern och landets äldsta universitet.

En pikant detalj som jag hittar i domen (pdf] är att staten tyckte att de två tjejer som lämnat in stämningen själva borde ha stått för rättegångskostnaderna i tingsrätt och hovrätt. Som tur var höll HD inte med. Det skulle ju i praktiken ha inneburit att medborgarrätt heter pengar.

En fjäder i hatten för Gunnar Strömmer på Centrum för rättvisa, som drivit fallet.

Vad har Mona Sahlin gjort?

Margot Wallströms nej står fast. Carin Jämtin har lämnat sin plats i riksdagen. Jaha, då blir det Mona, tänker de flesta. Och vad kan man säga om henne.

”Nästa år fyller hon 50 år och har tillbringat nästan hela sitt vuxna liv i politikens absoluta toppskikt, varav de senaste åtta åren som minister. Men när jag frågar runt efter hennes politiska avtryck möts jag av en märklig tystnad. På näringsdepartementet blev hon väl mest känd som biträdande pratminister (Björn Rosengren var ohotad kung i den grenen). Hon har också varit ansvarig för integrationspolitiken, och alla som anser att den varit framgångsrik kan räcka upp en hand.”

Läs resten av texten i UNT.

Hellre val vartannat år, Ulvskog!

Morgonpigge Morian såg snabbt varför Marita Ulvskog plötsligt vill förkorta mandatperioderna från tre till fyra år. Men han borde skippa frågetecknet i rubriken och sätta dit ett utropstecken i stället.

Som vanligt kan det vara mer intressant att lyssna till vad Marita Ulvskog inte säger. Om hon nu vore genuint intresserad av att låta politikerna möta väljarna mer än vart fjärde år kunde hon överge den bisarra ståndpunkten om det kommunala sambandet. Genom att lägga kommunalvalen mellan riksdagsvalen skulle man sätta en febertermometer i det politiska etablissemangets finare delar vartannat år.

Motargumentet går ut på att man får högre valdeltagande i kommunalvalen genom att ha dem samma dag som riksdagsvalen. Sätter man likhetstecken mellan högt valdeltagande och en fungerande demokrati kan det kanske ha en poäng, men jag har svårt att se det demokratiska värdet i att rikspolitik och lokalpolitik blandas samman till en salig röra vart fjärde år. Dessutom blir granskningen av den lokala politiken lidande när fokus hamnar på riksdagsvalet vart fjärde år.

”Nästan svensk” eller extremt lagom?

Salam Karam skriver träffande om hur han, efter tolv år som svensk medborgare, ändå betraktas som ”nästan” svensk.

När jag skriver artiklar och framträder i tv- och radiodebatter händer det att jag utan förvarning blir presenterad som ‘journalist med muslimsk bakgrund’, ‘själv muslim’, ‘svensk-irakier’ och så vidare. Min bakgrund förföljer mig när jag söker jobb, diskuterar samhällsproblem och samspråkar vid julbord. ‘Svenskarna’ vill inte se vad jag gör och vill, utan endast vem jag en gång i tiden har varit.

Och att det är svårt att säga vad som definierar en ”riktig” svensk märks bra i Fredrik Lindströms senaste tv-program. På programmets sajt kan man göra ett ”lagomtest” (jag fick 93 procent – hu!). För att vara riktigt svensk ska man kanske vara extremt lagom?

För övrigt en intressant definition av lagom testmakarna har klurat ut. Det gäller att svara som alla andra har gjort – då är man lagom. Också ett tecken på svensk konsensuskultur.

Wirtén i glashuset

De liberala nyhetstidningarna har socialdemokrater på hjärnan. Varenda dag läser jag ickenyheter om partiets ickestrider om att utse ny ordförande. Det är inte klokt.

S-debattören Per Wirtén på sin blogg, 18 december.

Senaste numret av Fronesis har förföljt mig hela senhösten. Mörka mornar sitter jag på pendeln och läser täta texter om liberalism. Trehundra sidor och det mesta är bra.

S-debattören Per Wirtén på sin blogg, 14 december.

Vet inte om det Per föreslår är att vi gör en deal: Han slutar grubbla om liberalism så slutar vi snegla på socialdemokratin. Eller så finns det en viss logik att den rörelse som styrt Sverige 88 procent av tiden sedan 30-talet trots allt fortsätter att intressera även oss som har andra ideologiska preferenser.

Eget ansvar?

I går kunde vi läsa att föräldrar ville få bort godis från skolorna. Företrädare för Läkarförbundet, Vårdförbundet och Tandläkarförbundet krävde krafttag och tyckte bland annat att regeringen skulle ”genomföra åtgärder för att få bort läsk och godis från skolan, sötade drycker och mellanmål från förskolan”.

Märkligt. Det vore väl så mycket lättare för varje förälder att sluta tillåta lördagsgodis och myschips till fredagsvideon?

I dag läser jag följande kärnfulla inlägg på fof-bloggen:

Köpmissbruket’ breder ut sig, särskilt bland unga kvinnor, konstaterar Sydsvenskan som förstanyhet idag. Patologiseringen av mänskliga beteenden, där den dominerande bilden är att individen är ett hjälplöst rov för omvärldskrafter, vet sig inte längre några gränser. Människor måste ‘få hjälp’ när de inte kan hantera sitt surfande, sitt pokerspelande på nätet, sitt aktiespekulerande, sitt mobilringande eller sitt konsumerande. Att människor skulle vara kapabla att ta eget ansvar, eller att det skulle finnas ett ansvar hos personer i omgivningen, såsom till exempel föräldrar, verkar inte längre finnas på kartan.

Det lutar åt Mona

Om det beror på att hon ätit den där lunchen med Pär Nuder (om hon nu har gjort det) eller inte vet jag inte, men efter att Jämtin gjort en Wallström och tackat nej till att bli partiledare verkar det som att det är dags för Mona Sahlin att göra comeback.

Sida 1 av 7

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén