Salam Karam skriver träffande om hur han, efter tolv år som svensk medborgare, ändå betraktas som ”nästan” svensk.

När jag skriver artiklar och framträder i tv- och radiodebatter händer det att jag utan förvarning blir presenterad som ‘journalist med muslimsk bakgrund’, ‘själv muslim’, ‘svensk-irakier’ och så vidare. Min bakgrund förföljer mig när jag söker jobb, diskuterar samhällsproblem och samspråkar vid julbord. ‘Svenskarna’ vill inte se vad jag gör och vill, utan endast vem jag en gång i tiden har varit.

Och att det är svårt att säga vad som definierar en ”riktig” svensk märks bra i Fredrik Lindströms senaste tv-program. På programmets sajt kan man göra ett ”lagomtest” (jag fick 93 procent – hu!). För att vara riktigt svensk ska man kanske vara extremt lagom?

För övrigt en intressant definition av lagom testmakarna har klurat ut. Det gäller att svara som alla andra har gjort – då är man lagom. Också ett tecken på svensk konsensuskultur.