Det hängde i luften att Ceclia Stegö Chilò skulle avgå redan i går. Men så blev det inte, det kom först i dag.

Avgången är på många sätt logiskt, situationen blev alltmer ohållbar. I sak tror jag att Sverige därmed missar en spännande medie- och kulturdebatt, som efter ett tag förhoppningsvis hade lämnat de fördummade påhoppen som dök upp direkt efter hennes utnämning. Två kolumner i gårdagens Expressen visar hur olika det har låtit den senaste veckan:

Kultursverige skakade när det blev borgerlig regering och såg framför sig ett medialandskap fullt av knullande bimbor, bimbos och bimbettes men Cecilia Stegö Chilò blir kanske en förkämpe för public service och det som kallades finkultur.

(Mats Olsson)

Att alla bidrag till konst, teater, museer och litteratur borde avskaffas. Att SVT skulle må bäst av att läggas ner och Sveriges radio av att säljas ut.

(Liza Marklund)

Att hon avgår i dag innebär att mediefokus delvis försvinner från budgeten. Och den lista över kortvariga statsråd jag lade fram i förrgår är redan inaktuell.