Gudmundson ställde frågan redan före dagens dom: Kan vi klandra irakierna för att de tar livet av Saddam Hussein?

Svaret är naturligtvis tudelat. Det är lätt att begripa att Saddam döms till döden. Det är lätt att förstå hur de resonerar och känner som tycker att världen vore en bättre plats om Saddam Hussein inte längre vandrade på den.

Men de argument som generellt gäller mot dödsstraff är naturligtvis giltiga även i detta fall. Jag är emot dödsstraff, oavsett om de utdöms/verkställs i USA, Kina eller Irak. Det är intressant att se hur en person som Dick Erixon, som normalt pläderar för principfasthet, tycker att just detta dödsstraff är okej eftersom Saddams skuld är utan tvivel. Man behöver inte följa tangentens riktning särskilt långt för att ett sådant argument kan användas för att försvara vilken dödsdom som helst.

Det finns faktiskt en parallell till den stundtals hårda debatten om yttrandefrihet. Att vara vän med de oskyldiga är enkelt, liksom att försvara yttranden man håller med om. Det är när skurkarna och de obehagliga åsikterna ska försvaras som principerna testas på allvar.