Jobben blev valets stora fråga. Eftersom moderaterna profilerat sig som kollektivavtalskramare och välfärdsutvecklare försvann ”systemskiftet” från dagordningen. I själva verket inträffade det stora systemskiftet i svensk politik när socialdemokraterna övergav arbetslinjer och började gömma folk i ”åtgärder”.

När nu regeringsskiftet har ägt rum kan man se ett par andra områden där ett systemskifte verkligen äger rum.

1. Skolan. Oppositionen och diverse intresseorganisationer försöker mobilisera mot Jan Björklund genom att få snacket att handla om könsseparerade klasser eller kvarsittning. Men det verkliga systemskiftet blir att man går bort från alla-ska-lära-sig-samma-saker-i-samma-takt och den-som-inte-har-lärt-sig-läsa-ska-i-alla-fall-få-fortsätta-tillsammans-med-kompisarna till fokus på kunskap, kontroller i läsning, skrivning och räkning efter åk 3 samt attityden att kvalitet är bättre än kvalitet. Från flumskola till kunskapsskola. Från 1968 till 2006.

Alla viktiga komponenter i denna nya politik är både riktiga och populära. Även om alliansen förlorar valet 2010 lär huvudinriktningen i Björklunds politik bestå.

2. Bostadspolitiken. Godmorgon världen hade i morse ett bra reportage om den förändrade synen på bostaden. Det började redan 1998, men tar fart nu. Att äga sin bostad blir normen, att hyra den gör man när man är ung, när man flyttar, när man är gammal och får behov av mer hjälp eller när man av andra skäl befinner sig i en utsatt situation. Mer egenmakt åt människorna, mindre åt det offentliga. De som tror att detta innebär att vissa områden får bättre eller sämre rykte (= leder till mer segregering) bör börja med att se sig omkring i dagens samhälle och lyssna på namn som Rosengård, Rinkeby, Bromma och Djursholm.

Frågan är dock om alliansen orkar genomföra fler förändringar i bostadspolitiken, eller om det stannar vid att ta bort stopplagen.